När Rut gick
Jag har aldrig tvivlat. Aldrig tvivlat på henne. För sånt språk hade aldrig vi.
Så den tisdagen visste jag vad hon berättade. Att hon inte orkade mer. Morgonpromenaden den tisdagen fick jag lägga egot åt sidan, hur mycket jag än skulle vilja ha henne kvar. Kvar hos mig. Där hon alltid hört hemma… När Rut lade sig i snödrivan precis utanför vår ytterdörr sa hon stopp. Hon orkade inte mer. Hastigt & chockartat. Med lånad bil åkte vi upp till veterinären… där det konstaterades att hela hennes lungor var fyllda med vätska. Veterinären gav valet att dränera hennes lungor, för att ta reda på vad vätskan var för sort, lite som pest eller kolera. Om vätskan kom av tumör eller från hjärtfel. Eller låta henne gå. & valet, det valet… det gjorde jag för henne. Min värdiga, värdiga flicka. Som jag lovat dyrt & heligt att aldrig låta plågas för mitt egna hjärtas skull. När hon lade sig i snödrivan berättade hon, att det var hennes tid… Åtta år gav hon mig. Åtta år av friska dogueår. Åtta år av lycka. I gengäld har jag försökt till mitt yttersta att ge henne det bästa av hundliv. & jag vet att jag lyckades. Även om hon fattas mig… i varje fiber i min kropp… av hela min själ.
/L
April 07 2011 12:09 pm | Livet and Rut & Gunda
marina on 07 Apr 2011 at 12:15 #
Mina tankar går till dig och Rutan. Det är hemskt jobbiga beslut att ta när en vän får somna in.
//marina
catja on 07 Apr 2011 at 12:17 #
Så vackert skrivet Lisa. Du är fantastisk på att förmedla känslor både via bild och ord. Alla som följt er genom åren vet vilken fantastisk hundägare du är. Rut har inte kunnat ha ett bättre hundliv och har det säkert lika bra nu som på jorden. Vissa hundar blir speciella för en. Du kommer alltid att fattas henne men med tiden gör det inte riktigt lika ont.
Kram <3
Astrid on 07 Apr 2011 at 12:17 #
Vilket fantastiskt liv hon fått ändå! Jag är säker på att Rut ler i himlen och med solsken i blick ser tillbaka till sin fina tid på jorden.
Malin on 07 Apr 2011 at 12:18 #
Jag har väntat på att du ska skriva vad det var som hände med Rut. Nu sitter jag här med tårar som rinner, så fint skrivet Lisa.
Varma kramar till dig.
Malin med Cleo.
Jenny on 07 Apr 2011 at 12:20 #
Å så sitter jag här och gråter igen…
Du är så stark Lisa, så stark som jag hoppas att jag kan vara för mina den dagen det är deras tur. Du gav Rut det bästa av hundliv och att er kommunikation var nåt alldeles speciellt var inte svårt att se. Eller känna. Kram
Camilla on 07 Apr 2011 at 12:20 #
Nu gråter jag igen…
Kram <3<3<3
Katarina i Liden on 07 Apr 2011 at 12:26 #
Åhhh, så starkt av dig – inte lätt att hålla ett sånt löfte när man står inför faktum, men du orkade också det.
Vackra ord från ett vackert hjärta!
Många kramar (nu ska jag torkar mina tårar…)
Märtas mamma on 07 Apr 2011 at 12:26 #
Nu började jag gråta igen. För dej å för mej. Rut har det bra nu. Jag tror å hoppas att ni möts igen.
Kram fina/ A
Kicki on 07 Apr 2011 at 12:27 #
Du skriver så bra. Förstår att det gör ont. Krampåre
Helen on 07 Apr 2011 at 12:28 #
Kram kram Lisa i dag kunde du skriva om vad som hände med Rut..Dag för dag blir det bättre, man glömmer aldrig men det blir lättare att bära sorgen. En dag ler man åt alla minnen.
helene on 07 Apr 2011 at 12:30 #
jag sörjer med dig ! men du var stark som kunde låta henne gå.
Ingela, Zeb, Indy on 07 Apr 2011 at 12:38 #
Åh varför lever inte hundar i evighet!! Varför måste vi fatta sådana här beslut. Du var starkt som orkade låta henne gå. Kram.
Ida on 07 Apr 2011 at 12:59 #
<3
Susanna on 07 Apr 2011 at 13:01 #
Tårarna trillar. Jag tänker på dig och Rut ofta. Det känns fint i hjärtat med en liten uppdatering. Fortsätt ta hand om dig och VET att du har alla oss läsare som tänker på dig och skickar styrka hela tiden.
Kram!
Mi on 07 Apr 2011 at 13:01 #
Så starka vi är. Vi mattar och hussar som gör det ofattbara när insikten slår oss hårt att det är det enda att göra. Så starka vi är. Dom kan lita på oss -våra älskade Rutor av olika kön och med olika namn. Dom kan lita på oss att vi gör vad vi lovat dem. Trots att våra hjärtan brister. Ett gott liv fick hon, det har du förmedlat till oss. Känn en tröst i det.
Kram från en Ruts matte till en annan
Jossa o Jack on 07 Apr 2011 at 13:04 #
Åh gumman. Vad jag har tänkt på dig. Sitter här nu med tårar som trillar. Du tog ett fint beslut och du gav henne det allra bästa en sann vän kan få ut av livet. KRAM
Loppan Lorum on 07 Apr 2011 at 13:09 #
Så oerhört tragiskt och sorgligt, men samtidigt värdigt och vackert berättat. Jag hoppas att jag ska kunna vara lika stark som du den dagen mina fyrfota älsklingar tycker att det får räcka. Att jag ska vara lika klok som du, så jag förstår det. Och att det ska dröja länge tills dess. Stor kram!
Sandra on 07 Apr 2011 at 13:10 #
Det går inte att hålla tillbaka tårarna när jag läser de vackra orden om dig och Rut… Det går bara inte. Du gav henne ett värdigt slut när du lyssnade på henne. Det är en väldigt stark handling! Många kramar till er!
Lotta on 07 Apr 2011 at 13:14 #
Förstår att det var oerhört chockartat och tungt. Men så kommer man till det där löftet man gett sig själv och sin hund, och då det måste man ju hålla. Klokt av dig att inte dra ut på det utan göra plågan kort för din älskade hund.
Kram
Sarie on 07 Apr 2011 at 13:26 #
Symbios är ordet, äkta symbios och kärlek.
Att läsa det budskapet i sin hjärtas ögon är den grymmaste av stunder men ändå så enkelt och oundvikligt. Du kan tacka din Rut för den blicken precis som jag en gång tackade min Emma, den blicken gav mig löfte om total tillit och kärlek, för alltid…
ida on 07 Apr 2011 at 13:27 #
Du ska vara stolt. Över dig själv och över Rut.
Kärlek till er.
Lisa on 07 Apr 2011 at 13:31 #
åh tårarna rinner och jag kramar lite extra på min sixten idag. kärlek till er.
Angelica och Santoz on 07 Apr 2011 at 13:32 #
Ush nu sitter jag här med tårar ögonen! Finaste Rut!
Tänker på er! Kramar
Mia on 07 Apr 2011 at 13:34 #
Det är äkta kärlek att släppa taget när det är dags även fast det gör skitont.
Stor kram till dig och Gunda!
Hanna on 07 Apr 2011 at 13:50 #
Som för de flesta andra faller även tårarna för min kind, igen…
Valet du gjorde var stort, stort för dig och din allra bästa vän. Ett val vi måste ta och ett beslut vi är skyldiga våra fyrbenta den dagen de ber oss…
Styrkekramar till dig!
Linda on 07 Apr 2011 at 13:51 #
Jag är så glad och ledsen samtidigt för din skull. Glad för att du fick fatta det beslutet. Min enda önskan är att också få göra det med mina hundar. Men visst är det underbart att känna att man gav dom det bästa livet samtidigt som man är skyldig dom allt. Saknar Ådi varje dag.
Elisabeth A on 07 Apr 2011 at 13:53 #
Älskade finaste Lisa <3
Stark som en oxe när du prövas men Rut
kommar alltid att följa dig i ditt hjärta och i dina tankar <3
Själv var jag nära på att missta två av min förra lördagen uff jag tänkte på dig då.
Ångesten paniken tomhetskänslan och denna otroliga påminnelse att vi bara har varandra till låns.
Rut var hel hela sitt liv i din närvaro med kärlek till dig som var speciell och alltid kommer att vara.
Tänker på dig/er
Pössar&kjamizar
christina on 07 Apr 2011 at 14:04 #
ett stort beslut. modigt och starkt att sätta sig själv åt sidan, tänka “rut, jag fattar”
hon är din eviga vän, men bara någon annanstans. jag tror på hundhimlen. och hästhimlen. och katthimlen.
jag tror nog att de lever loppan just nu, alla de vi saknar…
KRAM lisa!
Linda&Ebba on 07 Apr 2011 at 14:06 #
Nu gråter jag.
Du gjorde helt rätt – men faan va ont det gör att ta de där besluten!
Kram Lisa! Från mig och skäggiga damen.
Anne o Malte on 07 Apr 2011 at 14:10 #
Med ett tårdränkt tangentbord och ett hjärta i kramp skickar jag STORA kramar till dig.
Marie on 07 Apr 2011 at 14:13 #
Tänker på dig Lisa!!! Stor, stor KRAM!
Catta on 07 Apr 2011 at 14:16 #
ALL heder till dig Lisa.
Många kramar
Karoline on 07 Apr 2011 at 14:21 #
Älskade hjärtevän.
Du är en underbar stark människa och en underbar matte.
Och vi här på Norrasidan tycker om er.
STOR Torsdags Kram
Caisas Mamsen on 07 Apr 2011 at 14:50 #
Tårar rinner i floder. Kramar.
Malena on 07 Apr 2011 at 14:55 #
Det gråts floder även i Uppsala.. Lisa, så tungt men ändå det enda rätta. Även mitt hjärta värker…
Fru S on 07 Apr 2011 at 15:14 #
Finaste Rutan med finaste Lisan
Kram!
Jeanette och Dino on 07 Apr 2011 at 15:22 #
Tårar trillar men jag är glad över att du berättar. Vi är många som undrat vad som hände.
Så rätt du gjorde.
Jag är själv emot att utreda och utreda en hund som börjar bli till åren. Låt dem slippa det.
En del tycker att det är ens skyldighet som hundägare att försöka bota så långt det bara går. Själv tycker jag att det är ens skyldighet att avsluta innan det blir allt för besvärligt för dem.
Rut hade inte kunnat ha ett bättre liv än det liv hon hade med dig ♥ .
Annefia on 07 Apr 2011 at 15:22 #
Det där valet är så oerhört, oerhört smärtsamt att ta och samtidigt vet man att man egentligen inte har nått val, att valet inte är ens eget att ta utan att det redan är fattat av en kär, kär vän som är färdig med livet och redo att gå. Men även om man vet att det är det enda rätta så gör det ju ändå lika fasansfullt ont varenda gång.
Fanny on 07 Apr 2011 at 15:47 #
Fina Lisa. Sitter med min egen älskling i knäet och kan inte hjälpa att det rinner en tår nerför kinden. Du verkar vara en stark person. Fortsätt vara det!
Jeanette on 07 Apr 2011 at 15:54 #
Rut vakar över dig, det är jag säker på!
<3 kram
Tina on 07 Apr 2011 at 16:23 #
Åh Lisa…
Det är stort, så oerhört stort, att låta sin bästa vän gå på det viset – önskar det inte behövde göra så vansinnigt ont.
Kram
Anna on 07 Apr 2011 at 16:35 #
Beundrar din styrka, avundas att du haft en Rut, en symbios! Klump i halsen, tårar i ögonen. Du skriver så rent och vackert om finaste Rut så att tiden stannar.
En varm och lagom hård kram.
Uh-huh-me.com ~Nettan on 07 Apr 2011 at 16:52 #
Det är verkligen äkta kärlek att släppa taget när det krävs! Var stark!
Massa kramar!
mika on 07 Apr 2011 at 16:56 #
åh, jag känner med dej o mina ögon tåras. trots att jag inte känt rut. men ens bästa vän är så svårt att skiljas ifrån.
en del i att ha djur men ändå så svårt!
många kramar!
m i l l a h . s e on 07 Apr 2011 at 16:59 #
Varmaste kramar!!!
Caroline on 07 Apr 2011 at 17:24 #
Så sunt, så fint.
mirijam on 07 Apr 2011 at 17:31 #
Åh så fin och modig och stark du är! Och åh vad jag gråter nu.
Catja on 07 Apr 2011 at 18:31 #
Så starkt och så kärleksfullt..
Tack för att du berättade om vad som hände..har tänkt så..du gjorde det enda rätta
Många kramar
Oscar on 07 Apr 2011 at 18:50 #
Vackert!
LillaGrå on 07 Apr 2011 at 18:52 #
Fy tusan så sorgligt. Tvivlar inte på att hon hade underbara år med dig och att ditt beslut var det rätta. Att inte tänka ego.
Stor kram.
Linda on 07 Apr 2011 at 19:14 #
Just idag så berörde detta inlägget mig lite extra, jag sitter med en liten hund som har ont i benet. Jag har väldigt nära till känslorna för att göra rätt val, att göra allt vad man kan för sin hund och att ge den ett bra liv.
mintekopp on 07 Apr 2011 at 19:22 #
Å min vän, det gör verkligen ont i mig när jag läser ditt inlägg. Du skriver så vackert och verkar vara så innerligt klok och så stark! Hoppas att din väg blir ljus snart igen.
Kram
Emma on 07 Apr 2011 at 19:50 #
Vad ledsen jag blir! Väldigt starkt av dig att låta Rut gå när det var hennes tid, hur ont det än gör! Kramar!
Josefine on 07 Apr 2011 at 20:19 #
<3
vonne on 07 Apr 2011 at 20:30 #
<3
Sandra on 07 Apr 2011 at 20:32 #
Det knyter sig i magen och tårarna rullar nerför kinden när jag läser dina ord…
Du är oerhört stark som lyssnade på Rut istället för ditt eget hjärta.
RIP finaste Rut. <3
Inger on 07 Apr 2011 at 20:41 #
*I hjärtat finns alla fina, underbara minnen.*
Finaste Lisa och Finaste Rut
Anna on 07 Apr 2011 at 20:41 #
Åh, Lisa!
Det gör så ont! Tårar rinner. Både för Rut och för min egen vän. Han har varit borta i 5 månader nu.
Välkommen tillbaka!
// Många kramar Anna
Cecilia & bullen Harry on 07 Apr 2011 at 20:44 #
Uscha mig
Vad ledsen jag blir, det gör så ont att mista sin vän.
Rut finns alltid med dig!
Styrke kramar från oss
Pia on 07 Apr 2011 at 20:49 #
<3
Angelica & Bruce on 07 Apr 2011 at 21:23 #
Otroligt starkt av dig att inte dra ut på lidandet och att du faktiskt lyssnade på henne. Rut hade tur som fick leva med dig i alla de åren. Tack för att du skrev och berättade, trots att det blev många tårar. Jag, som så många andra, har undrar så vad som hände så plötsligt. Hoppas att livet fortsätter för dig och familjen. Kram
Lotta on 07 Apr 2011 at 21:41 #
Så tungt. Men så fint. Ja, att du fanns där för henne. Ni två. Kramar!!
Dessi - Home and desire on 07 Apr 2011 at 22:20 #
Otroligt tungt. Men starkt gjort av dig som lät henne slipa lida och gå vidare till hundhimlen…
Många kramar!
AK on 07 Apr 2011 at 22:24 #
Jag har saknat dig.
Starkt val. Rätt val.
*krama*
anna on 07 Apr 2011 at 23:03 #
Å nej jag visste inte, nu är mina kinder blöta. Tänker på dig // Anna och Kerstin
Linda on 08 Apr 2011 at 00:59 #
vad fint du skriver om något sånt här tråkigt, sitter här tårögd. vad stark du är detta läget, det hade inte många klarat av i en situation som denna att enbart tänka på din hunds bästa. blicken säger allt, när det är dags att ta förväl.
KRAM!
Anna on 08 Apr 2011 at 01:51 #
Den här är fin… mary frye skriven på 30-talet
Do not stand at my grave and weep,
I am not there, I do not sleep.
I am in a thousand winds that blow,
I am the softly falling snow.
I am the gentle showers of rain,
I am the fields of ripening grain.
I am in the morning hush,
I am in the graceful rush
Of beautiful birds in circling flight,
I am the starshine of the night.
I am in the flowers that bloom,
I am in a quiet room.
I am in the birds that sing,
I am in each lovely thing.
Do not stand at my grave bereft
I am not there. I have not left.
Marie-Louise Winroth on 08 Apr 2011 at 07:15 #
Jag beundrar dig för att du tog ett så svårt beslut. Du gjorde så rätt. Många tröste kramar.
Mvh Marie-Louise
Malin on 08 Apr 2011 at 08:30 #
Det svåraste av alla beslut att ta. Kram.
Emma on 08 Apr 2011 at 08:35 #
Du är så stark Lisa, jag ser upp till dig. Lilla lilla Rut, blir lika ledsen varje gång. Men du gjorde ett tufft beslut och jag tycker du gjorde precis så som man ska även om det smärtar så oerhört. Stor kram till dig och Gunda
Anna med Totti och Birgit on 08 Apr 2011 at 12:07 #
Sitter på jobbet och börjar gråta. Så fint Lisa. Lyckan man får av att spendera en begränsad tid med dessa fantastiska varelser gör det värt att stå ut med smärtan man känner när de går bort.
Massa kramar från oss i storstan!
(och vi hoppas innerligt att du kommer på besök!)
Angela on 08 Apr 2011 at 12:09 #
Skönt du är tillbaka, trots allt som hänt. Vi har saknat dig.
Kram Angela
MALLA on 08 Apr 2011 at 12:11 #
ååååh Lisa…. Kraaaam!!!!
Extraminnet on 08 Apr 2011 at 12:31 #
Här är ännu en som gråter. Finaste Rut! <3 Och finaste Lisa som klarade av att hålla löftet till Rut. Stort och mäktigt och alldeles, alldeles förskräckligt, men nödvändigt.
All kärlek och styrka till dig, Gunda och sambon. <3
Maria Rakel& Paddy on 08 Apr 2011 at 13:40 #
Kram <3
Josefin on 08 Apr 2011 at 13:41 #
Du är en fantastisk hundägare, och om jag skulle återfödas som en ruthund vill jag inte hamna hos någon annan än någon som du!
Emma on 08 Apr 2011 at 17:01 #
Fina du! Och fina Rut… Nu gråter jag igen och alla mina tankar är med dig! Stor kram
Jenny on 08 Apr 2011 at 18:16 #
Jag beundrar dig Lisa! Det finaste jag läst, om en underbar vänskap. Kramar!!
Monica on 08 Apr 2011 at 20:49 #
Å nu kommer tårarna igen… Precis så här var det när Åke blev dålig. Han ville inte äta sin frukost och då förstod jag att nu är det något fel. Åkte in till vet och där fick vi reda på att han var jättesjuk. Beslutet tog vi där och då i stor chock och fick åka hem utan vår älskade lilla Åke <3. Många kramar till dig, sambon och Gunda
Anki on 08 Apr 2011 at 22:24 #
Hej och välkommen tillbaka. Att vara djurägare är att vara allt annat än egoistisk. Det är ett fint förtroende som dom ger oss dom små djuren.
Johanna M on 09 Apr 2011 at 00:51 #
Och Mina tårar rinner också för Er just nu
Stor kram mitt i sorgen från mig och frallorna
/Johanna
Emelie & Hobbe on 09 Apr 2011 at 07:20 #
Starkt av dig.
Har själv en åtta-åring här hemma och hoppas jag kan vara lika stark när den dagen kommer…
Manda & Joyce on 09 Apr 2011 at 10:17 #
Du är stark Lisa! <3 *kramar*
Petra, Balder & Elsa on 09 Apr 2011 at 10:34 #
Ååh Lisan <3 Det är så fruktansvärt men vackert skrivet.
Det är hemskt när den dagen kommer då man vet att man måste ta det beslutet. Det är ett stort ansvar man tar på sig den dagen ens fyrbenta vänner flyttar in i ens hem och hjärta.
Rut kunde inte haft ett bättre liv än hos dig! Du är stark och helt fantastisk.
Nej nu måste jag torka tårarna…
Många kramar och mycket kärlek till Dig & Gundan <3
Jonas on 09 Apr 2011 at 11:21 #
Jag sörjer med dig och kan inte föreställa mig dagen då det är dags för vår underbaring att gå. Jag tycker du skriver alldeles underbart och trots att jag aldrig läser bloggar så är din fängslande och målande som ingen annan. Skriv en bok så köper jag den!
Ha det bäst
Renee on 09 Apr 2011 at 11:31 #
Tårarna rinner även i Huddinge, svårt och tufft beslut – jag vet – min Ruffa gick upp och la sig under hammocken och hon hade också vätska i lungorna (vi hade försökt tappa ur en gång) men jag hann inte in denna söndag utan hon somnade i min famn. Fast man inte tror det just då så går livet vidare. Många tröstekramar från alla skäggen i Huddinge med matte
Kerstin on 09 Apr 2011 at 22:02 #
Nu vet jag. Har funderat vad som hände! Bra men sorgligt beslut. Rut kommer alltid att vara vårt områdes grand old lady.
victoria on 10 Apr 2011 at 13:47 #
Fina Lisa. O fina Rut. Sitter här med tårar längs kinderna o tänker på er. Tack för att du kom tillbaka. O tack för att du skriver så fint om kärleken till din hund. Kram.
Mia on 12 Apr 2011 at 11:03 #
Vilka tårar jag fick i mitt öga, vilken sorg jag känner nu. Men jäklar vad stark du är Lisa som höll ditt löfte till Rut!
Många styrke kramar till dig och din familj.
lina on 13 Apr 2011 at 23:32 #
nej men oj, vilken chock.
alla tankar till er och fina rut, jag har följt er flera flera år nu och fina rut har det aldrig gått att få nog av. stor kram!
Jessica on 16 Apr 2011 at 20:29 #
En lång cyber-kram till dig och en släng-puss skickar jag upp upp i skyn
Trollmor on 22 Jun 2011 at 20:52 #
Fann vägen hit idag och fastnade en lång stund.
Dina bilder och texter är underbara och uttrycker så mycket värme.
Tårarna rinner för jag känner så med dig.
Det är ett tufft beslut när det gäller en älskad vän, men det enda man kan göra.
Kram
Nadia on 23 Jul 2011 at 21:48 #
Det finns egentligen hundra saker jag skulle vilja säga men inget känns rätt just nu. Att behöva ta farväl av en del av sig själv är aldrig lätt och trots att åren går känns såret lika öppet nu som då…
Har varit frånvarande från bloggen alldeles för länge och kan inte hjälpa att böla som ett litet barn när jag läser ikapp mig
Kramar från oss